jojawestern.blogg.se

Årsresumé 2015

Detta år har verkligen bjudit på ups and downs, det var tufft sista tiden i skolan o trivdes inte i skolan, däremot tog jag körkort på våren, jag tog studenten, inte det bästa i mitt liv men det är otroligt skönt att ha avslutat kapitlet med skolan. Jag lärde mig att köra med släp och backa med släp ordentligt också.
 
Jacks träning gick toppen, visst hade vi dåliga pass men utvecklingen gick framåt, tävlingarna stod på rad, vi hann med Open Doors, roslagsstoppet, Nationals/quarter-SM, AWG, Wras SM och No problem show. Det var en hel del stora utmaningar med dessa tävlingar för min del, så nervös att åka på så stora tävlingar, aldrig tävlat på så hög nivå och aldrig åkt så långt med Jack någonsin, aldrig bott borta så länge med Jack, men jag är otroligt glad över att vi mötte dessa utmaningar och att vi tog oss igenom det, helt sjukt, jag skulle aldrig ha klarat mig utan allt stöd från alla runt omkring mig. 
 
Jag jobbar även med 4 jobb även om jag prioriterar det som ger mig mest arbetstillfällen, det har blivit mer ansvar i stallet, jag sköter de flesta in och utsläpp, även hjälper jag till att köra hö till hästarna, fixa vatten osv för att hjälpa Ulrika. 
 
Många nya vänskaper har fått sin början under det gångna året, många gamla vänskaper som fått ny glöd, många nya glada o vänskapliga ansikten på tävlingarna. 
 
Det bästa med året har nog varit hur mycket jag har utvecklats som ryttare o kunnat hjälpa Jack, mycket har legat i att kontrollera min egen energi och kropp. Det är långt ifrån perfekt men vi jobbar på det. 
 
 
Usch vad det är svårt att göra en bra resumé men kort o gott så har det varit ett jäkligt bra år, Jack har varit helt fantastisk och aldrig i mitt liv att jag trodde att vi skulle stå som svenska mästare för 2015, eller att vi skulle ha fyra medaljer hemma, det var ett fantastiskt år, även om det var konstigt att inte gå till skolan till hösten, det var jobb o betala hästen, men jag saknar inte skolan även om det var konstigt i början, det blir annorlunda.... Det var dock förjäkligt surt att Jack skadade sig i slutet av året, han är fruktansvärt pigg men otroligt snäll ockå. Så jag hoppas verkligen att vi kan ta oss igenom det här också!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Stamkund?

E-postadress: (Det är vår lilla hemlighet)

URL/Bloggadress:

Kommentar: