jojawestern.blogg.se

Hej hopp

Nu har det gått ett tag sedan och mycket har hänt. Jag har opererat mig, fick en återbudstid, de ringde mig på fredagen och på måndagen därpå åkte jag in. 


Väl där följde Lars och mamma med mig och träffade läkarna varpå först då fick vi reda på att det var en cysta på gallvägarna, om den sprack skulle den kunna utveckla cancer. Därför valde de att ta bort alla gallvägar (som befinner sig utanför levern) och ersätta tomrummet med en bit av tarmen och sedan koppla ihop så gallan kunde blandas med födan längre ner i tarmkanalerna. 

Fick ett rum nere på Gyn eftersom det var så fullt, fick en del förberedelser och order att göra innan morgondagen, jag delade rummet med en annan kvinna. 

På morgonen på alla hjärtans dag duschade jag och pratade med Lars i telefon tills att de skulle hämta mig. Då kom tårarna, bara sprutade, jag bara grät, inte för att jag var rädd för operationen men jag saknade "hemma". Under förberedelserna på "Pre op" höll jag på att somna, var nog utmattad av alla tårar. Så jag somnade väldigt fort när jag skulle sövas. 

Vaknade på "post op" och fick reda på att operationen gått bra, var uppkopplad till allt möjligt, förstod att jag hade vaknat samma eftermiddag. De gjorde ett test för att känna vart ryggbedövningen tog, varpå den hade lagts fel och jag var helt bedövad på vänster sida men inte på höger där jag hade opererats så inte undra på att jag hade ont. Att lägga om den gjorde förjävla ont men det blev gjort och sen kände jag knappt någonting. Hade ingen större koll på tiden, slumrade väldigt mycket men ifrågasatte den manliga sjuksköterskan och hans lärling till tusen så fort de gjorde något så fick de en hög med frågor. 

På onsdag morgon den 15/2 ville de få mig att upp och gå, vilket gick bra och jag fick sitta uppe en stund i en fotölj. De tyckte att det gått så bra att jag kunde flytta upp till avdelningen på en gång, ju närmare flytten desto oroligare blev jag och det blev inte bättre att sköterskorna kändes stressade och otrevliga och dröjde en massa. Mådde skitdåligt och på torsdagen konstaterades det att jag hade hög feber så jag skulle ner på röntgen för att sedan åka in på en annan avdelning. Kunde inte dricka kontrastvätskan inför röntgen, varje klunk gjorde ont i magen. 

Det visade sig att jag hade fått en bukspottskörtel inflammation, blodproppar i lungorna och att ena lungan inte hade vecklat ut sig ordentligt efter operation. 

Hamnade på en avdelning som hette IMA under torsdagskvällen och där trivdes jag, personalen kom fort och var trevliga. På IMA återhämtade jag mig mycket bättre, de flesta dagar kände jag mig otroligt levande även om det alltid skulle finnas något bakslag i form av illamående, smärta, trötthet eller stopp i katetern. 

På söndagen den 19 tog de bort och avvecklade ryggbedövningen så jag bara skulle gå på tabletter vilket var smärtsamt och jobbigt och på måndagen skulle jag flytta tillbaka till avdelningen jag först hamnat på. Detta gjorde mig livrädd eftersom jag inte hade några bra minnen av det. 

Men det gick över förväntan, jag mådde mycket bättre vilket gjorde att jag passade där och behövde inte samma intensivvård som fanns nere på IMA. Träffade ett gäng tanter att prata med vilket förgyllde tiden där. Längtade hem och var svårt när familjen åkte hem efter besöken. Jag beräknades att åka hem på fredagen den 24/2 men just den dagen mådde jag dåligt, jag spydde allt jag fick i mig så de ordnade en till röntgen på kvällen som visade att allt var bra och mot natten så mådde jag bra igen. Så fick åka hem på lördagen den 25/2. Stygnen höll emot och gjorde att jag gick väldigt framåtböjd. 

Dagarna hemma försvann fort i ett töcken av smärta innan det blev dags att åka in igen.... Men det tar vi i ett annat inlägg..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Stamkund?

E-postadress: (Det är vår lilla hemlighet)

URL/Bloggadress:

Kommentar: